Göteborgsposten – 20 februari 1860, sida 2

handla . . . Jag vill förmoda, att edra underrättelser komma från ayahn? Hinduen lemnade honom papperet, som Will medfört från Zara. — Kan ni förlita er på henne? — Jag skulle kunna anförtro henne mitt lif. Hennes ifver för min lycka och mina intressen är obegränsad. Hon skulle kunna kämpa mot sjelfva döden endast för att få se mig såsom Ellens make. -Ni är lycklig, som i detta ögonblick har en så trogen bundsförvandt på Carrow. — Hvarföre det? — Hon kan underrätta oss om, när testamentet skall undertecknas, och säga oss timman, då notarien skall afresa från Carrow. Miran och öfversten betraktade hvarandra under tystnad några ögonblick; de behöfde ej vexla några ord för att förstå hvarandra. — Hvilken fördel skulle det ligga uti, att erhålla detta testamente? hviskade Miran. — En ofantlig fördel. Då en fiendes planer en gång väl blifvit kända, äro de till hälften tillintetgjorda. Sir William kan, i händelse af dödsfall, göra hvem han behagar till förmyndare för min niece eller formligen gifva sitt samtycke till hennes förening med Henry Ashton. I bådadera fallen måste ni afstå från hvarje hopp om att ega henne.