Göteborgsposten – 16 februari 1860, sida 2

EA e—— ib rczsz1mnHHHHHmiARR22E Sir William betraktade den gamle med en känsla af aktning och öfverraskning. Ellen hade talat med honom om sitt besök på farmen. Han visste jemväl, huru varmt den gamle älskade sin brorson och insåg lätt, hvilka strider han utkämpat med sig sjelf, för att fullgöra hvad han ansåg vara sin pligt. — Fruntimren här i mitt hus, inföll baroneten, som ville pröfva honom än mera, äro alla till åren. — Gode Gud! tänkte förpaktaren, han måste vara alldeles blind! — Vi ha ingen fara att frukta från det hållet, tillade sir William. — Från det hållet! upprepade Matthew Ashton. Jag tror det icke heller, sir William Harry kan göra anspråk på någonting, som stål öfver Carrows tjenarinnor. Domaren Impeys dotter skulle vilja ge allt för att få honom, fastän hennes far har en vagn med två hästar och en groom i livr6! Faran ligger der! — Hvar då? — Hos er systerdotter, sir William ! Kon ihog, jag säger icke att de redan älska hvar andra, men de kunde börja göra det, ty ung domen tänker föga på de skiljaktigheter, som de gråa håren akta. Och hvad skulle väl blifv: följden deraf? Olycka! olycka!... Jag har gjor min pligt, tillade förpaktaren och reste sig; jag