Göteborgsposten – 16 februari 1860, sida 2

skulle gifva sin systerdotter åt sonen till en af sina förpaktare! omöjligt! — Hvarföre det, om sonen till denne förpaktare har visat sig vara värdig? Jag upprepar det ännu en gång, jag har gifvit mitt samtycke; men jag önskar af flere skäl, att denna förbindelse förtiges, till dess er brorson återkommit från sina resor. — Från sina resor! upprepade Matthew Ashton. — Ni talar således icke om detta samtal... — För Henry? -Ni behöfver ej förhemliga det för er brorson, men säg icke ett ord derom till någon annan och framförallt icke till er hustru. Förpaktaren Ashton blef plötsligt öfvertygad om att sir William Mowbray icke var så galen, som han hade trott. Han hade kommit till Carrow med nedslaget sinne; han gick derifrån med lättadt hjerta, såsom då man gjort sin pligt som hederlig karl. Den gamle önskade också under hemvägen ifrigt att få trycka sin brorsons hand, bedja honom om förlåtelse för den orättvisa han gjort honom och att få se honom i sällskap med Ellen. — Han blir icke högfärdig! sade han till sig sjelf; han skall ofta komma och helsa på oss, jag är säker om att han skall komma. Han. skall ej älska oss mindre för det, ty han har