Göteborgsposten – 15 februari 1860, sida 3

igenom stadgas, atl viri någon församling pastor med församlingsboarna Ööfverenskommer, att a någon viss Söndag, med afseende å särskilda omständigheter, den Heliga Nattvarden må omedelbart efter skriftermålet och före den allmänna Högmesso-gudstjensten utdelas, ege vederborande Domkapitel, uppå derom gjord hemställan, att, utan hinder af Kyrkolagens föreskritt, efter pröfning af de uppgifna skälen, till en sådan förändring i den gällande ordningen för Gudstjensten meddela tillstånd, återremitterades efter en längre diskussion, hvarunder kyrkoherden Ternström, prostarne Arrhenius och Wåhlander, prof. Sundberg m. H. yrkade atslag. Doktor Sandberg samt prostarne Lindberg och Berlin ansågo denna fråga böra bero på öfverenskommelse mellan pastor och församlingen, utan att Domkapitlet derofver behöfde höras. Biskop Björck och prosten Ljungdahl ville att orden: å någon viss Nöndag antingen skulle uteslutas eller utbytas mot orden: vid vissa tillfällen, samt att efter ordet: utdelas skulle tilläggas; eller och skriftermål och nattvardsgång å någon söckendag antiällas. För återremiss talade domprosten Knös, doktor Nordlander m. fl. af ståndets ledamöter. Borgarestandet. Ekonomi-utskottets betänkande N:o 25, afstyrkande väckt motion om befrielse för rikets stapelstäder från åliggandet alt årligen införa och på ständigt upplag hålla vissa qvantiteter salt, rönte inom ståndet allmänt ogillande. Hr Trägårdh ansåg det närvarande tvånget å salthandeln icke väl stå ullsammans med de principer, hvilka på senare tiden i afseende åå ett friare handelssystem gjort sig gällande, och hemställde i enlighet med motionen, det ståndet måtte besluta att, med upphätvande af föreskrifterna i Kongl. Kungörelsen d. 7 April 1841 samt andra i sänmmnanhang dermed varande stadganden, åliggande för rikets stapelstäder att rligen införa och på ständigt upplag hålla vissa qvantiteter salt må för framtiden upphöra. Dels instämmande med hr Trädgårdh dels talande i samma syftning, uppträdde hrr Eneman, Lamberg, Ericson, Carlson (motionär i frågan), Cramer, Rinman, Fr., Loven, Holmqvist och Widell; hvarefter ståndet, med alslag å betänkandet, antog hr Trägårdhs förslag. I följd af det nu fattade beslutet förklarades de öfriga punkterna i betänkandet hatva förfallit. Samma utskotts-betänden N:o 26, afstyrkande väckt motion om tillämpning af decimal-systemet vid indelning och uppmätning af landsvägarne 1 riket; samt N:o 27, likaledes afstyrkande väckt fråga om rättighet för skolorna inom Lunds stift att dimittera ynglingar till Universiteteten, godkändes; det senare dock etter någon öfverläggning, hvarunder atslag yrkades af hrr Lamberg, Ödmanson, återremiss af hrr Ridderstad och Sundvallson, men bifall at brr Loven, Dahm, Björck och Widell. Hr Talmannen hemställde, i enlighet med inom talmanskonferensen ingångna otverenskommelse, att ståndet måtte ull behandling företaga jernvägs-lånefrågan Onsdagen d. 15 i denna månad, hvilket bifölls. Statsutskottets utlåtande N:o 52, tillstyrkande, att i afräkning å det anslag, som under innevarande riksdag för Vestra stambanan kan komma att beviljas, måtte, för fortsättning af arbetena emellan Stockholm och Katrineholm, anvisas en summa af 500,000 rdr rmt, godkändes utan diskussion. Bevillnings-utskottets betänkande N:o 14, afstyrkande väckta motioner angående upphörande af nederlagsrätt för bränvin och sprit m. m.; och N:o 16, afstyrkande väckt förslag om förändring i Kongl. Kungörelsen den 15 December 1854, angående kortstämplingens verkställande, godkändes. Likaledes godkändes samma utskotts betänkande N:o 15, deri bland annat utskottet anser skäl ej vara för handen att föreslå nåman nv oemvud för dan I karhyusoatoeiftans