Göteborgsposten – 14 februari 1860, sida 2

— Talar icke hela byn om den bevågenhet, sir William visar Henry? -Promenerar han icke hvarenda dag med hans nice? Kallade hon ej honom Henry och han henne Ellen? Glänste icke hans ögon, när hon tilltalade honom, och slog icke den unga flickan blygsamt ned sina? Hustru, sade den gamle och ristade på hufvudet, jag riktigt blygs öfver dig! Om jag kunde tro, att Henry vore nog galen, så skulle jag ... men nej, nej. Fruntimren inbilla sig öfverallt se kärlek och andra dylika galenskaper. — Galenskaper! jag kan ej finna någon galenskap uti att älska vår Ilarry; han är lika vacker som god. — Men jag finner det. Med miss de Verc skulle allt slutas illa. Hvad skulle väl hennes onkel säga? Om jag verkligen kunde tro något sådant, skulle jag gå till siv William och säga honom rent ut min tanka om saken. — Du skulle icke kunna ha mod att förstöra gossens lycka. -— Jag skulle söka att tillhålla honom förblifva en hederlig karl. — Du skulle då krossa hans hjerta, du skulle tvinga honom att resa till Indien. — Det vore mycket bättre än... Mcn du är en gammal toka med alla dessa sagor, och