Göteborgsposten – 14 februari 1860, sida 2

Men Ellen besökte ej allenast mjölkkammaren, utan äfven ladugården. Hon smakade till och med på det hemmabryggda ölet, samt berömde det. Mistress Ashton hade aldrig i sitt lif varit så nöjd och belåten. — Ni måste komma och helsa på mig på Carrow, sade Ellen och tryckte de båda gamlas händer, då dessa följt henne ända till grinden vid vägen. Min onkel skall bli förtjust af att få se er. Matthew gjorde endast en bugning; hans hustru mumlade några ord, som dock dogo bort vid vagnshjulens buller. De båda makarne stodo ett par minuter qvar, med sina blickar följande det lysande ekipaget. Förpaktaren kunde ej göra sig reda för denna scen, den ädla missens förtroliga, tillochmed vänskapliga sätt. Hans hustru uppfattade dock alltsammans med sitt köns vanliga instinkt. — Matthew! utbrast hon, om det skulle ske på det sättet! — Hvad då? frågade hennes man, nästan fruktande för, att hennes svar skul!e bekräfta de misstankar, som började insmyga sig i hans själ. — Du vet nog, hvad jag menar. — Gör jag?