Göteborgsposten – 14 februari 1860, sida 2

jag är en lika stor dåre, som lyssnar till dem: Kortligen, allt detta är bara barnsligheter, jag är säker derom .. . ehuru det kanske skulle vara klokt att göra slut derpå. Med dessa ord tog den hederlige förpaktaren sin spade på axeln och styrde kosan ut på åkern, der hans närvaro behöfdes. Hustrun stod en stund och såg efter honom, tills han försvunnit bakom pilarne, som kantade vägen, hvilken förde till farmen. — Han hvisslade icke, sade hon till sig sjelf; jag skulle icke bli det ringaste förvånad, om han förstörde den stackars gossens lycka och framtid. Att jag icke kunde tiga! ty när Matthew tror sig hafva rätt, då är det alldeles omöjligt att förmå honom ändra sig; han är lika envis som Harry sjelf. (Forts.)