förföljelser, som under senare påfvar öfver gingo dem och förde tusentals at dem till bå let och toriyrbänken, att återföra dem i der romerska kyrkans sköte. De valdenser, som funnit ena tillflykt i de savoyska bergen, lef. de under drägliga vilkor, till dess grefve Mo ritz af Savoyen på tyska kej-arens, påfven: och det katolska presterskapeis inrådan beslö att pröfva den heliga ingvisitionens omvändel semetod på dem. Denne furblindade man för följde nn på det rysligaste valdenserna, hvil ka då utgjorde den talrikaste, flitigaste och kraftigaste delen af landets befolkning. Och från den tiden intill sistförflutna decennierna ha valdenserna aldrig åtnjutit någon trygg het. Det finnes knappast någon stad i Pie. mont, som icke under de sex århundraden. som förflutit efter deras ankomst till Italien, bevittnat huru den verldsliga och andliga makten i förening sökt genom bålets lågor och sträckbänkens fasor rubba deras trostasthet. Då Sardinien i början af detta sekel var en fransk provins, var valdensernas ställning lyckligare än någonsin förut. De innehade samma rättigheter som katolikerna, fingo fritt förkunna Guds ord, och deras prester blefvo i likhet med de katolske understödda at staten. Genom 1804 års restauration beröfvades de alla dessa förmåner. De tingo icke mer begifva sig ur sitt dalområde, och fingo icke bygga några nya kyrkor; deremot uppfördes en katolsk kyrka bredvid hvarje valdensisk, och de tvungos att bidraga till underhållandet af hvarje sådan kyrkas prest, under det deras egna prester beröfvades allt underhåll af staten. Valdenserna uteslötos från alla civila och militära embeten och fingo icke en gång ha läkare och föreståndare at sin egen wosbekännelse. När en ung valdenser önskade bilda sig för presterlig verksamhet, var han utesluten från sitt fosterlands läroanstalter, och inhemtade han sin bildning utomlands, fick han blott tjenstgöra inom valdensernas trånga gebiet. Englands och Preussens mellankomst utverkade någon mildring dessa hårda stadganden; och penningeunderstöd från flera protestantiska länder linIrade icke blott dessa fattiga och förödmjukade församlingars nöd utan satte dem äfven i tillfälle att uppbygga tvenne sjukhus, så att de icke behöfde tura siva sjuka till de kungliga hospitalerna, hvarest man icke ville mottaga dem med vrindre än att de afsvuro sin tro. Men fastin valdensernas ställning sålunda blef något förbättrad, var den dock i många hänseenden osäker och beklagansvärd; de ledo mer än någon annan del at konungarikets innebyggare den allsmäktiga jesuitismens poltisktreligiösa förtryck, hvilket blef ännu olidligare fier det snart qvälda upproret år 1821. En ny era började för detta hårdt pröfvade och sina dalar innespärrade folk, då 1848 en näktig nationel rörelse utbröt i Italien, för vilken konung Karl Albert satte sig i spetsen. Då han gaf sitt folk en fri författning, ufärdade han äfven för valdensernas räkning stt patent, som försäkrade dem om fulla bor