2. Lennart Torstenson i Ingolstadt, scenisk monolog af Herman Bjursten, gifves af hr Dahlqvist. 3. I Piscatori, dvett af Gabussi, sjunges af herrar Strandberg och Willman. 4. Daldansen, utföres af hr Selinders elever. Andra afdelningen. 5. Gamle Skådespelaren, scenisk monolog af Blanche, gifves af hr Stjernström. 6. Hasselbacken, vaudeville i en akt af Säfström, spelas af hr Selinders elever. 7. Bondvisor, sjungas af hr Uddman. 8. Shawlbaletten, utföres af herr Selinders elever. Sällan har väl någon dramatisk föreställning gifvits inför en mera lifvad publik. Också voro förhållandena icke just de vanliga. Mellan första och andra afdelningen framträdde herr Hedin och förklarade under stormande bifall: ,Direktören öfver denna teater låter tillkännagifva för den ärade publiken, att ett uppehåll af högst en qvarts timme kommer att ega rum, hvilken tid lämpligast torde begagnas till intagande af förfriskningar, hvilka direktören denna gång vill gratis tillhandahålla publiken. Allmän belåtenhet. Man vandrar ut i schweizeriet, der hr Carln bakom disken fungerade såsom källarmästare, biträdd af åtskillige kypare. Man drack och skämtade tills ridån ånyo gick upp öfver andra afdelningen. Efter Gamle Skådespelaren af Blanche, mästerligt utförd at hr Stjernström, ropades enstämmigt på författaren. Sällan har väl någon författare mera rättvist och mera enhälligt blifvit inropad. Herr Blanche befann sig emellertid midt ibland oss i salongen oeh mottog sålunda der den allmänna hyllningeh, egnad icke mindre åt hans talent såsom dramaturg, än åt hans lysande egenskaper såsom värd. Och tonerna klingade och hr Selinders vackra danserskor sväfva såsom små genier luftigt och lätt öfver scenen. 1 det sista numret, eller shawlbaletten, steg bifallet till sin höjd och man återvände från Thalias och Terpsichores fester i den gladaste sinnesstämning till bordets mera reella nöjen. Soupen, som emellertid hade blifvit anordnad i konsertsalen, beledsagades af musikens och sångens toner, — ur nya båliar fylldes derefterglasen och värden föreslog, med hjertats hela vältalighet, skålen för de konstnärer, vare sig skapande eller utöfvande, som förherrligat hans fest. Hr Asker talade slutligen på sällskapets vägnar och tackade värden för några hastigt bortilade timmar af ljus, af kärlek, af skönhet och glans. Här — på denna i sanning lysande fest — märktes inga missljud. Representanter af de mest skilda meningar tryckte hvarandras händer, män af olika samhällsställning närmade sig hvarandra utan tvekan och utan högdragenhet. Konsten och glädjen förbrödra menniskorna och göra generalen och balettmästaren till vänner. Och för en sådan vänskapsfest i detta ords vackraste betydelse stå alla de närvarande gästerne i en vutplånlig förbindelse hos den älskvärde, gästfrie och snillrike värden — hr August Blanche.