Plena den 4 Februari. Borgareståndet. — Vid foreåragning af konstitutions-utskottets memorial N:o 4, deri utskottet ogillar talmannens propositionsvägran i den väckta frågan om hr Wallenbergs behörighet att vara riksdagsman för Sundsvall, erhöll Hr Trädgårdh ordet och yttrade bland annat: Tillfälligtvis har, genom konstitutionsutskottets sammansättning vid denna riksdag samt en och annan utskottsledamots, efter hvad man tror sig veta, på ristone förändrade åsigt, Borgareståndets majoritet lyckats forvärtfvå åt ståndet en ny politisk rättighet på den juridiska rättens bekostnad. — Denna händelse kan ej anses för en seger. Mig ftorefaller den såsom ett nederlag och jag tror att de förmente segervinnarne sjelfva numera gerna skulle se, att striden aldrig egt rum. Borgarståndet vågar nemligen, enligt min tanka, aldrig begagna den sålunda florvärfvade rittigheten. En majoritet, som nu t. ex. skulle väga utvotera hr Wallenberg, är otänkbar, likasom Borgarståndet framdeles i dylika fall nog aktar sig för det vådliga experimentet, att utrösta någon ledamot på gruud af förment obehörighet i samma hänseende som Högsta Domstolen eller annan embetsmyndigdighet, som härom egt pröfoingsrätt, förklarat honom behörig. Ej blott hela landets domarecorps, utan hela nationen emotser otvifvelaktigt med särdeles uppmärksamhet Borgareståndets vidare tillgörande i denna sak och hvad dermed har sammanhang. Nog skulle luften kännas qväfvande för den sanna friheten och rättstillståndet vara i upplösning inom ett samhälle der domaremaktens beslut ej hållas i helgd utan godtyckligt förkränkas! Vingarne må vara sträckta till huru hög flygt som helst i den obegränsade frihetens rymder, så måste dock farten stäfjas och vingarne stäckas, och det sker dels genom allmänna tänkesättet, som ingen ostraffadt vågar trotsa, och dels sjolfmant förmedelst Fjoltbevarelsens instinkt. Videant consules! Jag såg nyligen,ett så kalladt tankekorn i Illustrerad Tidning, nemligen att en ytterlig frihet dödar friheten. Denna san ning torde isynnerhet de böra lägga på minnet, hvilka rusa för långt fram i sin ifver och skjuta förbi målet, tjusade af den falska liberalhsmens sirensånger, utan att besinna att de som föra eller följa den ytterliga frihetens fana just arbeta som bäst i despotismens tjenst på den sanna frihetens bekostnad. I min ringa mån kommer jag alltid att medverka till motarbetande af alla samhällsupplösande läror och åtgärder, antingen de iro sådane som hastigt bära frukt eller sådana, hvilka innebära frön till framtida omstörtning af det konstitutionella statsskickets grundvalar. Jag skule finna mig ytterst besvärad om jag i denna fråga tillhört konstitutions-utskottets segrande majoritet, hvars tolkningssiätt synes mig vara endast ett misslyckadt försök, att bevara skenet genom att tramståla de inconseqven-oer, hvika äro på det fullständigaste och mest slående sätt vederlagda af niinoritetens reservationer, och jag tviflar ej ett enda ögonblick derpå, att, om kaonstitutions-utskottets ifrågavarande memorial nn skulle pröfvas och behandlas lika med ntgkotts beiänkanden i allmän.set, Rikets Stän-! der skulle på det eklatantaste sätt ge foreträde åt minoricetens mening framför majoriteiengs. öfverensstiämmelse med de oförändrade åsig:er argående betfogenheten af hv talmanrens propositionsvägran, hvilka jag förut yttrat iman frågan härom hänsköts till koustitutions-utskottet, ämnar jag icke deltaga hvarken i diskussion eller votering om sådana emot förmodan nu skulle förekomma rörande