icke destomindre ett bedrägeri, alldenstund Miran hyste förtroende till honom. — Min Gud! sade han flera gånger inom sig försoningens väg är fullströdd med törnen. — Han såg till sin stora glädje, att Henry med sitt vittne ännu ej anländt till platsen. Generalen såg på sitt ur. Klockan fattades två minuter 1 8ex. — Vi skola enligt bruket gifva honom tio minuter, sade han; sedan återvända vi med vår vän. Vi komma just då till middagen. I förbigående sagdt, förstår sir Jespers kock sig fullkomligt väl på att hålla sköldpaddsoppan lagom. Jag kan undra, hvar han fått tag i den der karlen. Innan kaptenen hann svara, närmade sig tvenne män, ridande 1 fullt galopp. — Det är säkert vår motståndare! utropade generalen. Jag kunde nog tro att han var precis om tiden. Några ögonblick derefter voro Walter och Henry framme. Sedan de lugnt bundit sina hästar vid ett träd, gingo de fram till de öfriga och helsade på dem med denna kalla och instuderade artighet, som verlden fordrar af dem, hvilka mötas, för att döda hvarandra enligt alla civilisationens och etikettens reglor. För att göra vår hjelte rättvisa, fastän han mottagit sin rivals utmaning, hatade han dock i djupet af sin själ sjelfva duellens princip, såsom