— Genast, hviskade hans vän. Jag har ställt honom framför den der knöliga eken... Ni kan icke förfela honom. Hinduen svarade endast med ett mörkt leende. Han var ej rädd, men han fruktade att hans krafter skulle ge vika för de plågor, hvaraf kans kropp led. Khanen betraktade horom uppmärksamt och såg att hans blodsprängda ögon började öfverdragas med en slöja. — Om jag blott kunde några sekunder fördröja det farliga tecknet, skulle han vara räddad, tänkte han. Upptagen af denna tanke närmade han sig general Bouchier och gjorde honom några anmärkningar på indiska. — Jag beklagar att jag måste afbryta edra anordningar, sade den gamle soldaten, vänd till kapten; men de äro ej gynsamma för er vän; han har solen midt i ögonen. Mirans sekundant hade haft så brådtom att ställa Henry Ashton i rak linea med trädet, att han ej märkt denna omständighet. — Det gör ingenting! inföll Miran med rosslig stämma ; jag medgifver honom denna fördel. Men generalen var envis och afstod aldrig från hvad han en gång sagt. Medan man ånyo mätte terrängen, förklarade han för Miran det ogynsamma i denna ställning, och den senare förbannade honom inom sig.