Göteborgsposten – 9 februari 1860, sida 3

denna rent folkrättsliga vigt, eger saken äfven en annan: den politiskt och militäriskt strategiska. Savoyen är ett for fattigt och ringa land, att ha kunnat reta en girig granne, men det är en förpost, en liten skåra in i Italien, eu punkt hvarifrån den stridslystna galliska nationen kan utströmma, såsom från en fästningsbasis, öfver ltalien och såmedelst utdela sina lystringsord till det sjunkande Österrike och Sardinien; Det vore, hvad ordspråket säger, att slå två flugor i en smäll. Man bör dock hoppas att öfriga stormakterna insett vigten af att uttala sitt veto mot denna politik. Den franska halfofficiela tidningen Patrie, som tyckes fått i uppdrag att göra sina förkänningar på europeiska frågan om Savoyiska saken, innehöll för några dagar sedan en artikel, som bekräftar, att de Sardinska myndigheterna på allt sätt uppmuntra den rörel se, som uppstått mot NSavoyens afträdande. Artikelförfattaren uttalar sin förhoppning om att befallning skall utdelas från Turin, som gör ett slut härpå, och säger bland annat: Savoyens folk har samma rättighet som Ttalienarne att i fullkomlig säkerhet och oberoende uttala sin egen opinion. MSavoyardernas Önskningar äro af en så energisk karakter, att de ådragit sig hela Europas uppmärksamhet. Vi ega rättighet, att fordra det man gör slut på denna odrägliga stältning och förhåller sig lika rättvist mot alla. Europa skall då få se, att Savoyens och Nizzas verkliga förhoppningar äro riktade på Frankrike(?). Så låter det der, men till motsats deremot skrifver en korrespondent till Times från Chambery följande, hvilket talar i annan ton och tyckes ega all karakter af att vara Bannt: Chambery d. 29 Jan. I sanningens, mitt fosterlands och regeringens intresse sänder jag er härmed en noggrann och sanningsenlig berättelse om en vigtig opinionsyttring, som egt rum till förmån för bibehållandet af Savoyens förening med Piemont och öfra Italiens andra provinser. De ensidiga artiklar, som offentliggjorts i några af Parisertidningarne, samt några af våra medborgares antinationella beteende föranledde denna demonstration, som egde rum för ett par söndagar sedan och är en af de vigtigaste, som på många år timat. Oroad af några underrättelser om Savoyens afträdande och de anfall som gjorts på nationens fosterländska känslor af artiklar, hvilka nyligen utkommit i några af Parisertidningarne, hade största delen af invånarne i vår stad beslutat att begära ett kategoriskt svar på vår styrelses afsigter rörande Savoyen. Lördagsaftonen d. 21 tillkännagafs att ett möte skulle ega rum, vid hvilket församlades ej mindre ån 500 medborgare. 24 deputerade utsågos, alt till guvernören afgifva en adress i folkets namn, och af regeringen begära svar derå. Ett annat möte egde rum följande söndagen på Marsfältet. Oaktadt det starka snöfallet och den skarpa blåsten, församlade sig ej mindre än 3,000 medborgare. Advokaten Rey uppläste för de församlade adressen. Den ljöd: Till guvernören för provinsen Chambery! Den vigtiga demonstration, som nu eger rum, har hopsamlat män, hvilka äro ingifna af ren kärlek till sitt land. Vi förklara det vara vår önskan, att qvarstå såsom en integrerande del at huset Savoyens stater, hvars vagga vårt land är och i hvars ärofulla öden våra förfäder deltagit under åtta århundraden. Vi uttala vår vördnad, vår kärlek och trohet mot den lojale och ridderlige Victor Emanuel!. Vi hafva beslutat, att förblifva fria under den konstitutionella författning, som den storsinnade Karl Albert gifvit nationen. Vi äro öfvertygade om, att de band som förena vår monark och oss endast kunna vara rena och ädla, och vi skola känna oss lyckliga af att få emottaga en försäkran derom. Adressen emottogs under högljudda rop oc