Göteborgsposten – 9 februari 1860, sida 1

Elton, general Bouchier och khanen. En vagn väntade dem bakom byggningen, för att undvika sir Jasper Peppers och hans gästers blickar. Då Elton hjelpte Begumens son upp i vagnen, märkte han, att han var mycket svag; hans ben förmådde knappast bära honom. — Det blir nog bättre, när vi komma fram, sade Miran och kastade sig tillbaka i sätet; åsynen af min antagonist skall återgifva mig mina krafter. — Kanske också icke, tänkte khanen, i det han tog plats midtemot och betraktade honom med lifligt intresse. Han hade sjelf tillagat kaffet och borde derföre bäst veta, om hans herres hopp var grundadt eller ej. Ty vi vilja ej dölja för läsaren, att den gamle hade sina mäktiga, fast hemliga skäl att önska, det duellen emellan de båda rivalerna måtte försiggå utan blodsutgjutelse. — Bed kusken köra i galopp, befallte Miran lakejen, som tillslöt vagnsdörren. Tjugu guin6er åt postiljonerna, om vi komma fram inom en timma. XXV. Ellen anade att ett möte skulle ega rum emellan hennes älskare och Miran-Hafaz. Hon väntade