Göteborgsposten – 7 februari 1860, sida 2

-Gud gifve denna underrättelse kommit från ett annat håll, hvilket som helst, än från denne man! jag skulle kunnat uthärda slaget... Men i Ellens närvaro till! — Hvad tänker ni göra? . — Döda honom! svarade Miran så lugnt, att hans ord mera tycktes utgöra ett cko a! hans tankar än ett uttalande af hans föresats. Men hvartill tjenar det i alla fall? — Jag skall öfverallt ee hans hånfulla blick, jag skall öfver. allt höra hans förolämpande ord! Jag skall känna verkningarne af detta slag ännu, då den hand som gaf mig det vissnar i grafven! ... Skicka kapten Elton till mig. — Skall han tjena er till vittne? frågade khanen darrande. -— Ja. — Ni vill således slåss? —-Det är min afsigt. — Och om han skulle vägra att duellera med er? — Då skall jag förfölja honom som en feg usling genom hela verlden! jag skall i Ellens närvaro slå honom i ansigtet! jag skall trampa honom som en hund under mina fötter! . Men, nej, nej; han skall icke vägra; jag skall e få njuta den glädjen, att förakta honom! Renegaten ville just göra en ny invänning.