Göteborgsposten – 7 februari 1860, sida 2

är rädd att ni skämt bort mig. Det är icke rätt, att j båda arbeten, medan jag tillbringar mina dagar i sy sslolöshet och förströelser. — Allt det der är godt och väl, min gosse! inföll förpaktaren och räckte honom sin stora hand; men skörden är inbergad, och om hustru min och jag arbeta, Bå kunna vi åtminstone trösta oss med, att vi ej äro tvungna dertill . . . Roa du dig derföre med dina vänner på CarrowKloster. Den gamle Martin berättade mig, att du står på serdeles förtrolig fot med sir Williams brorson ? — Det är sannt, han har gifvit mig otvetydiga bevis på sann vänskap. — I så fall, må Gud välsigna dig! sade gumman. Han är alldeles lik sin onkel i hans ungdom, mycket mera lik honom än sin far. Men säg mig, Harry, hvad det är som föranleder din återkomst. Behöfver du något? Behöfver du kanske penningar? — Nej. — Tala ur skägget, min gosse! inföll förpaktaren. . Skörden är god i år. Var inte blyg; gamla mor Ashtons börs tål nog vid en eller ett par åderlåtningar . . . kanske bättre än många andras, som bära sitt hufvud mycket högre! ..-. alltsammas är ju ditt. (Forts.)