Göteborgsposten – 6 februari 1860, sida 2

än verldsmenniskor och slafvar af sina fördomar harmades de dock öfver millionärens öfvermod. Men Henry Ashtons känslor voro helt olika de öfrigas. — Det önskade ögonblicket var inne då han skulle få mäta sig med sin stolte riva och förödmjuka honom just i Ellens närvaro. — Är det på mig, frågade han med er röst, som han bemödade sig göra lugn, är det på mig som herr Miran Musgrove använder uttrycket betjent. — På hvilken annan skulle det användas? svarade Miran med ett hånlöje, men ej alldeles utan förvåning öfver att här böra sin fars namn uttalas. — I hafven hört det, mina herrar! utropade Hemy Ashton och fästade på sin rival en utmanande blick; j hafven hört sonen till Richard Musgrove, hvars far varit aflönad tjenare på detta samma gods, Carrow, der jag, på mer än trehundra år, ej räknar annat än gamla förpaktare, från far till son, som njutit och ännu njuta alla menniskors aktning. — Fadren till denne uppkomling, denne varelse utan hjerta och ädelmod, har blifvit uppfödd öch understödd af min medlidsamme onkel, den redlige förpaktaren Ashton, som haft den godheten förse honom med medel att kunna resa till Indien, der han tycktes ha. blifvit gift med Begumen öfver Gunlora!