Göteborgsposten – 4 februari 1860, sida 3

70 Valets utgång är tedan pr telegraf kändt. 2 Plena d. 28 Jan. Ridderskäpet och Adeln. Banko-utskottets afstyrkande utlåtande d:o 10,i anledning af. väckt fråga om pregling af guldmynt.å 10 och 20 rdr rmts valör, under benämning af enkla och dubbla caroliner, föranledde någon diskussion mellan motionären, frih. Schultzenheim, D., som önskade att utlåtandet måtte återremitteras, då behofvet af ett guldmynt i rörelsen, med bestämdt värde, som dukaten ej egde, vore allmänt erkändt, samt hr, v. Ehrenheim, som ansåg utskottets beslut vara väl grundadt. Vid framställd proposition på bifall blef utlåtandet af ståndet godkändt, då frih. Schultzenheim begärde votering, hvarifrån hr Lilliehöok, C. B., sökte förmå honom afstå. Frih. Schultzenheim ville dock ej afstå, utan blef votering företagen, hvilken utföll så, att utlåtandet med 56 ja mot 25 nej bifölls. Samma utskotts utlåtande, afstyrkande väckt förslag om indragning af sedlar å 1 rdr rmt, dels om utlemnande i rörelsen af sedlar å 2 rdr banko eller 3 rdr rmt, och dels om skyldighet för Banken att alltid i vexling tillhandahålla hela specier, föredrogs derefter punktvis. 1:sta punkten om indragning af bankens sedlar å 1 rdr rmt. Hr Wolftelt förenade sig uti hvad frih. Stjernstedt, A. W., och riksarkivarien Nordström i sina vid utlåtandet fogade reservationer andragit; grefve Liljencrantz förenade sig med hr Wolffelt samt gendref ett af utskottets skäl, att genom denna indragning skulle man genast rusa till bankluckan att utbekomma silfver, dermed, att ännu återstå omkring 800,000 rdr af de utevarande småsedlarne som den 1 Jan. 1850 upphörde att utgifvas, hvarföre något så farligt tillopp ej torde vara att befara. Tal. ansåg indragningen af pappersmynt å 1 rdr mot utgifvande af samma mynt i silfver varu en högst välgörande början till införande af recela valutor, äfven i rörelsen inom landet. Herr Åkerman och frih. von Schwerin, OC. J., instämde med de föregående och yrkade afslag. Herr Ehrenhoff, och v. Erenheim biträdde utskottets åsigt och ansåg den förre närmaste följden af utgifvande af silfvermynt å denna valör blifva en ökad silfverexport. Hr von Koch trodde att man ej borde motsätta sig denna reform, som i alla händelser måste vidtagas. Biträdde riksarkivarien Nordströms reservation, hvari tillstyrkes, att Bankofullmäktige skulle afgöra när denna reform skulle vidtagas, hvarvid talaren dock ville tillägga: när den metalliska kassan uppginge till 25 å 30 millioner rdr rmt. Hr Björnstjerna, O., frih. Rehbinder, den senare erinrande om det obeqväma uti förändringen for landsbygdens invånare, yrkade bifall till utskottets förslag. Sedan ytterligare hr Lefren och frih. Stjernsvärd, A. W., yrkat afslag, hr Mannerkrantz förklarat sig biträda riksarkivarien Nordströms reservation, uppträdde frih. Tersmeden och föreslog att de nu yttrade olika meningarne måtte förenas till återremiss; hvarefter framställdes proposition på en sådan, hvilken af ståndet bifölls. Hr Björnstjerna begärde ändock votering, hvarifrån han, efter det voteringspropositionen blifvit justerad, förklarade sig vilja afstå; då hr grefven och landtmarskalken tillkännagaf, att votering nu måste ske, företogs den och blef utskottets utlåtande med 48 röster mot 24 återreritteradt. (Forts.)