Göteborgsposten – 4 februari 1860, sida 2

här kommer farsgubben . . . låt honom ej få se brefven! Ögonblicket derefter hade vår hjelte stoppat dem i fickan. Derpå gick ban ut, för att lemna fritt lopp åt sitt hjertas stormande glädje. Den gamla qvinnan följde honom med en öm blick. Hon förstod icke hans beteende. Huru kunde en gammal brefbundt framkalla en sådan glädje hos honom? Hon skakade på hufvudet och skref allt detta på grekiskans räkning, såsom hon ständigt brukade göra, då hon ej kunde göra sig reda för sin gunstlirgs handlingar. — Han vill förödmjuka mig! upprepade Henry Ashton väl för hundrade gången, då han några timmar derefter styrd: kosan till Carrow. Han vill krossa mig med sitt förakt, ha! ha! ha! . låta mig känna min underlägsenhet i Ellens närvaro! Nåja! vi få se! Jag har slitit bort gadden och huggormens bett är ej längre farligt. XXI. Sir Jasper Pepper hade länge önskat at blifva föreställd för den ädle egaren till Carrow. kloster. Öfverste Mowbrays besök var ett allt. för gynsamt tillfälle, att han skulle vilja lemns det obegagnadt. Oaktadt sin gästs undvikander -—denne låtsade nemligen ej förstå hans anspel: