Göteborgsposten – 4 februari 1860, sida 2

svart band. Några voro adresserade till förpaktaren, andra till enkan Musgrove. — Tag dem, Harry! sade hon, fastän jag ej förstår, huru de skola kunna göra dig lycklig. Henry löste hastigt upp bundten och genomögnade två eller tre bref, bland hvilka äfven befann sig det sista, som den unge mannen skrifvit till sin mor, och hvari han för henne tillkännagaf sitt ingångna äktenskap. Henry rodnade, då han läste det, och i hans ögon glänste fråm en blixt af triumf och förakt. —Harry, Harry! utbrast hans faster, hurv är det fatt, min gosse? — Det är ingenting . . . Och den som skrifvit dessa bref, den der Richard Musgrove, skickades, säger ni, på min farbrors bekostnad till Indien ? — Ja visst, och omkostnaderna voro ganska stora, ty far var på den tiden ej så välbur gen som nu. — Och hans far var hofmästare på Carrow? — I mera än trettio år. Många menniskoi förvånades mycket öfver att salig baroneten vic den gamles död ej gjorde någonting för enkat och barnet; men jag har hört talas om missbru kade förtroenden, om försvunna penningesummor Gut vet om det är sannt eller ej ; jag vill ickt heller höra talas om sådana saker... Men s