Göteborgsposten – 4 februari 1860, sida 2

ningar -— förklarade sir Jasper honom slutligen sin önskan i så tydliga ordalag, att han ej längre, utan att förolämpa, kunde underlåta att begifva sig det. Öfverstens förlägenhet blef ännu större då general Bouchier och kapten Herbert, hans nevö, föreslogo att göra dem sällskap. Miran förenade sig naturligtvis med dem. — Jag vet knappast, huru min bror skall emottaga oss, sade öfversten under vägen. Iveten att han lefver alldeles som en eremit, ända sedan kapten Lucas olycksaliga affär med hans hustru. — Om jag ej missminner mig, var den der Lucas en af era vänner, inföll generalen. — Ja, genmälte öfversten; och det är denna omständighet som jag har att tacka för min brors köld emot mig. Han har aldrig förlåtit mig, att jag presenterat Lucas för hans hustru ... liksom, tillade han med ett tvunget skratt, jag kunnat förutse hvad som skulle följa. (Forts.)