Göteborgsposten – 4 februari 1860, sida 1

Några ord i anledning af den föreslagna regleringen af biskopslönerna. En metod, som ofta och med fördel blifvit använd af högsta vederbörande i de flesta länder, är den att, sedan opinionen mot något visst bestående förhållande blifvit så stark och så allmän, att det icke vidare är möjligt förnämt ignorera den, de sjelfva taga initiativet för att åvägabringa en reform — dock så att den blir helt ytlig och att så mycket som möjligt af det gamla murkna, som stöt! tidsandan för hufvudet, på det omsorgsfullaste bevaras. Såsom ett dylikt försök å den svenska regeringens sida torde icke blott det vid denna riksdag framställda dissenterförslaget utan äfven propositionen om biskopslonernas reglering kunna anses. Detta sednare kongl. förslag grundar sig ,å den förutsättning att svenska kyrkar ovilkorligen behöfver sina elfva biskopar, och att dessa elfva biskopar lika ovilkorligt be höfva löneinkomster, som med afseende på landets tillgångar och det i Sverige bruklige lefnadssättet väl kunna kallas enorma, sam att den enda anmärkning, som med skäl kar göras mot det svenska episkopatet, är den at några af prelaterna äro mycket bättre lönade än de öfriga. Hela den föreslagna reformer skulle derföre inskränka sig till att löneansla gen blefvo jemnt eller, som man plägar säga kristligt fördelade mellan kyrkofurstarne och att således i frimsta rummet större deler af biskopens i Lund öfverdrifvet stora inkom ester ginge till biskopsregleringsfonden, d. v.s rr