Göteborgsposten – 4 februari 1860, sida 1

— Min Gud och skapare, Henry! utropade gumman, då hon fick se honom komma med Ppistolerna i hand; hvad har du då gjort med dessa mordvapen ? — Jag har profvat dem, svarade den unge mannen och omfamnade henne ömt. Det är så länge sedan de här pistolerna begagnades; jag fruktade, att de möjligen rostat. Oaktadt Henry gerna velat vända tillbaka, att fortsätta sin målskjutning, nödgades han dock stanna qvar till frukosten, för att cj uppväcka några misstankar. Han visste att hans faster, fastän en af de bästa menniskor i verlden, dock var mycket nyfiken och att enda medlet, att afstyra hennes frågor i en sak, var att rikta uppmärksamheten på ett annat ämne. Han kom nu ihog den scen, som tilldragit sig dagen förut med khanen i kyrkan och att, enligt. gamle Martins påstående, enkan Musgrove med sin son förr bott i farmen, hvarföre han beslöt rådfråga mor Ashton derom. — Fuaster, sade han, minns ni Musgroves ? — Om jag minns dem! Javisst, Henry! Då den gamle Musgrove, som varit hofmästare på klostret, dog, var det mycket fattigt för hans enka och son. Matthew mottog dem här hemma och gaf sedan sonen medel att resa till Indien, der han blef officer. Men han har visat sig otacksam i lyckans dagar och aldrig återbetalt till