Göteborgsposten – 3 februari 1860, sida 1

XX. Kojan eller Reträtten, som beboddes af kaninvaktaren Will Sideler, låg ned i en dal eller djup ravin, som skar allmänningen i tvenne nästan lika stora delar. Man kunde endast komma dit på en trång och slingrande gångstig, som doldes så väl af buskar och rötter, att den lätt förbigicks af deras blickar, som ej kände till densamma. Huset, uppfördt af tegel och kiselsten, innehöll trenne små rum, och låg till hälften begrafvet under murgröna och parasitväxter. Den lilla kojan var dock tillräckligt stor för dess egare, som mottog högst tå besök, emedan han icke var gift och ej heller egde det bästa rykte om sig i grannskapet. Kortligen, det var ett af dessa ensliga, undangömda bål, der brottet gerna döljer sig och dit misantropen flyr, för att undvika menniskors sällskap. Will, kaninvaktaren var en högväxt, sextioårig man, med hårda anletsdrag. Ilan hade Jurande igon och den nedre delen af hans ansigte uttryckte kraft