Göteborgsposten – 2 februari 1860, sida 3

dande på gycklet. På uppmaning af domstolens ordförande öfverenskommo parterna att låta målet bero på anmälan, för att under tiden söka att träffa förlikning, helst Hansån åtog sig vilja återlemna handpenningen, om han finge afdraga hvad Lager voro honom skyldig. — Packhuskarlen Eklund hade hiromdagen inne å en krog vid Tjärhofsgatan ä söder sammanträffat med tvenne utländningar, som buro under armen sidentyger, yllehalsdukar m. m., hvilka de till salu utbjödo. Då sidenet var afklippt i fera delar, hvar och en innehållande så mycket som behöfdes till en klädning, antastades karlarne af Eklund. Dessa togo dock genast till flygter, men upphunnos och fasttogos slutligen å en närbelägen gata, hvarefter båda infördes å polisvaktkontoret. Derstädes uppgåfvo både sig vara Kaufleute. Den enes namn var Blum aus Paris, och den andres namn Levy aus Polen. Båda uppgåfvo på tillfrågan, att de vore judar. De nekade att hafva till salu utbjudit varorna, ty desamma utgjordes endast af profver, och då de anhållits, hade de varit på väg till en person, för att göra affärer. Då större delen af godset, hvilket i värde syntes uppgå till flera huudra rdr, icke var försedt med tullstämpel, så togos paketerna i beslag och handelsmännen kallades till poliskammarsen. Då målet derstädes förekom, ordade Blum, som talade temligen bra svenska, vidt och bredt om att det är småaktigt att på sätt, som nu skett, antasta främlingar. Han påstod sig hafva erlagt 50 rdr för att göra affärer bär — och Levy var hans bokhållare. Blum förmodade att då varorna voro: hans egendom, han genast måtte återfå desamma samt yrkade ansvar å Eklund som anhållit och hesvärat honom att inställa sig. Polismästaren var emellertid af annan åsigt, ty det förordnades att de anhållna varorna skulle förseglas och öfverlemnas till rådhusrättens afdelning för tullmål, dit målet remitterades, och få de tilltalade afbida kallelse till domstol.