Göteborgsposten – 1 februari 1860, sida 2

sot förstår indiska, och att jag är nog ärlig låta eder veta det. Jag tänkte i mina yngre år mottaga en befattning i Indien; det var kanske orätt af mig att ej göra det. Miran tänkte på samma sätt, ty i så fall hade öfversten enligt all sannolikhet blifvit nigcens förmyndare. Efter hans möte med sir William Mowbray var det någonting som sade honom, att Ellen funnit en beskyddare, som han endast med hela sin skicklighet och energi kunde lyckas bedraga. Men hufvuds ken var nu, att utfinna ett medel till att bli sin rival qvitt. Hans reskamrats tankar hvältde sig krivg samma ämne. XVIII. Så fort hans far afrest, uttalade Walter sin Öönskan att besöka Carrows kyrka, hvilken inneslöt monumenterna öfver hans förfäder. Hans onkel sade honom, att detta tempel låg nära parken och att han kunde efter behag tilfredsställa sin nyfikenhet före middagen. Han tillade, det Henry Ashton säkerliger med största nöje skulle visa honom dit. Den unge mannen betraktade Ellen, liksom föl att utbedja sig förmånen af hennes sällskap. — Man får ej för mycket uttrötta Ellen, sad baroneten, Lon stannar qvar hos mig. Walter och Henry begåfvo sig i väg utan henne