hvilka någon vän till direktören sändt honom i present från Indien. Bungalore-Hall var ej sir Jasper Peppers förnämsta egendom; men som den andra låg i ett af de nordliga grofskapen och till följd deraf långt från hufvudstaden, så hade han sällan tid, att resa dit. fbland gästerna befunno sig general Bouchier och hans nevö, Miran-Hafaz och khanen, lady Harebell och hennes dotter, en kollega till direktören med fru, öfverste Mowbray och hans son Walter, en ung man om tjugo år, som med sin slägts namn äfven ärft dess ädla egenskaper. Dagen efter sin ankomst hade Miran, som nu anlaggt europeisk drägt, för första gången blifvit föreställd för Isabella, hvars skönhet gjorde ett mäktigt intryck på honom, huru fästad vid Ellen han än trodde sig vara. Den unga flickans sätt — hon erhöll nödig undervisning af sin mor — endast ännu mera stadgade det intryck han rönt af hennes skönnet. Den unge Hinduen behöll ännu qvar största deen af sin österländska åsigt om qvinnan. Det fra sätt, som han anmärkte emellan de olika könen i England, stötte hos honom all känsla af det passanle. Valsen och de urringade klädningarne voro Ioom en styggelse; han njöt ej af en skönhet, som utsatte sig för allas blickar; detta påminte honom alltör mycket om slafhandeln. Lady Harebell hade, lertill uppmanad af generalen, till följd häraf instru