Fiskmarknaden i London. (Slut f. föreg. n:0.) Böjda under tyngden af med fisk fyllda kolossala — korgar, bana sig bärarne väg genom trängseln ropande: Plats der, plats der! (Move on, move on!) Njelfva torget är likvisst ej den enda försäljningsplats som förtjenar uppmärksamhet. Den rad af fiskarebåtar som sträcker sig längs kajen och som erhållit namnet Ostrongatan erbjuder ätvenledes åt betraktaren en tafla af lif och rörlighet, med sina master och tågverk hvilka framträda ur morgondimman, som breder sin slöja öfver Themsen. Förmedelst stegar, så inrättade att de höja och sänka sig vid inträdande ebb och flod, nedkommer man till Ostrongatan. Ofver tjugo båtar ligga här för ankar; när man från kajen betraktar dess af män och qvinnor hvimlande däck, fruktar man att båtarne i hvarje ögonblick skola kantra och gå i qvaf. Ostronen bortauktioneras ej, utan försaljas skofftals till gångbara priser. Köparen eger ej rättighet att sjelf hemforsla sina ostron, utan måste öfverlemna detta arbete till priviligierade bärare (regular shoremen). Slutligen varseblir man genom dimman några fartyg med polerade ek-däck, hvilkas konstruktion förråder dess holländska ursprung. Detta är ållörsäljarnes fartyg. Småbåtar med köpare omgifva dem. Skepparen, en holländare, nedsänker ett nät i en stor reservoir, och upplyfter detsamma, fylldt med ålar, i höjden. Köparen undersöker varan med per dantisk noggranhet, och köpslår om priset. Denna marknad på vattnet, är ett af de intreszantaste och mest lifvade skådespel som London har att erbjuda. Klockan är nu half uo, och frukosttimman är inne. Köpare och såljare öfverlemna sina varor i Guds och polistjenstemännens beskydd och skynda undan. Efter frukosten sprida sig Coster-mongers till olika delar af staden. Deras transporterings-instrumenter erbjuda äfvenledes en intressant anblick. De fattigaste begagna handkärror, men större delen af de bättre lottade hafva sina varor lastade på små med åsnor förspända vagnar; de förnämsta köpmännen begagna små ponnys till dragare. Seldonen äro äfven olika, alltefter egarene råd och lägenhet, somliga begagna grannt utsirade skinnseldon, andra återigen högst tarfliga dylika af hampa. Emellan husbonden och dragaren tyckes den innerligaste vänskap vara rådande, och oftast ser man Costern dela sitt bröd med sin åsna eller ponny. m——— i i