Göteborgsposten – 28 januari 1860, sida 2

för att lära känna och älska hvarandra. Henry stod framför honom med utseendet af en brottsling, som afvaktar sin dödsdom. — Arma barn! mumlade baroneten, arma barn! Pastor Orme hade sagt detsamma, då hans hushållerskas talträngdhet första gången underrättat honom om hans lärjunges fara. — Ja, återtog den unge mannen, vredgas på mig, jaga bort mig, om ni vill. Jag önskar heldre det, än förebråelserna att hafva bedragit er. Jag älskar Ellen! Ni kan förstå allt hvad dessa ord innebära: mitt hjertas, hela min själs tillgifvenhet, mitt fasta beslut, att blifva henne värdig! — Och Ellen? — killen älskar mig! utropade Henry eldigt; hennes ädla själ har ej tagit sig tid, att rådfråga klokhetens eller verldens tankar. Hon älskar mig oaktadt min låga härkomst, och detta förädlar mig jag ber ej le åt min kärlek; men jag besvär er, jag anropar er, att lägga band på er vrede tillsdess jag kämpat mot verlden och af denna tillskansat mig et namn som hon kan bära, utan att behöfva rodna Våra hjertan äro så nära förenade; ni är för god att kunna skilja dem åt. Jag ber er bevilja mig der tid jag behöfver, för att kunna visa mig värd der lycka, som jag begär! Blek och darrande at rörelse, hade den ungt mannen sina ögon bönfallande fiktade på sir William från hvars läppar han väntade den dom, som skull