Göteborgsposten – 28 januari 1860, sida 1

— frånvaro; förställning innebär ett ondt, och jag är öfver tygad om att det onda är lika mycket skiljdt frå Henrys hjerta som från mitt! Ellen hade rätt; hennes qvinliga instinkt bedro henne ej. Ett öppet och fullkomligt förtroende bor de förskaffa dem sympati af en så uppriktig och rätt fram karakter som baronettens; och om äfven verl dens fördomar i afseende på rang och förmögenhe nödgade honom att ogilla deras kärlek, skulle docl detta ogillande ej vara hårdt. Det var nästan skymning, då Henry fick tillfäl le att tala i enrum med Ellen. — Jag har missräknat mig, ljöd hans svar pi Ellens frågor, djupt missräknat mig på resultatet a min resa till London. Min far ha väl valt sin kom missionär, ty sir James Grant är lika känslolös som ha: sjelf. Jag har icke kunnat få veta det ringaste a honom, hvarken om det närvarande eller förflutna Jag måste ensam och utan hjelp bryta mig en ban: genom verlden. — Ni tviflar ej om framgång? sade den ung: flickan och betraktade honom med kärleksfnll för tröstan. — En timme skall afgöra det. — En timme? — Ja, älskade Ellen; ty på denna korta tid skal jag få veta, hvad jag bar att hoppas eller frukta a sir William Mowbray. Han måste underrättas on allt. Om jag längre dolde för honom min kärlek til