Göteborgsposten – 27 januari 1860, sida 3

Fiskmarknaden i London. ulmain. j Med namnet Stor Britannien förenar sig helt naturligt begreppet om handel och industri. Trä-vallarne, såsom dess skepp kallas, skyddar icke blott de brittiska kusterna emot hvarje fiendtligt anfall, utan tillför dem äfven, under nationalflaggans skydd, de aflägsnaste I nders produkter. Hamnar, till hvilka alla verldens rikedomar finna vägen; fabriker uti hvilka arbetas både dag och natt; Handelsplatser, Banker hvarest guldet oupphörligt strömmar ut och in genom kassörernas händer, — allt bevisar idoghetens seger öfver materien. Hittills har historien dock uraktlåtit att beskrifva sjelfva folklifvet. Engelska regeringens årsberättelser, (blue books) som äro så utförliga vis å vis åtskilliga af de större handelsgrenarne, försumma nästan alldeles att omnämna de mera underordnade yrkena. Gatlifvet, såsom de engelska statsekonomerna kalla det, erbjuder likvisst en så omvexlande tafla af roande tilldrage ser och egendomliga förhållanden, hvilka mer eller mindre påminna om nomadstammarnes seder och bruk, att det väl förtjenar omnämnas. De mindre näringsgrenarne i London sönderfalla i trenne särskildta grupper; försäljare, förtjenstsökande ( finders) och skoputsare. I spetsen för dem, som idka försäljning på öppen gata, står de så kallade Coster-mongers. Ursprungligen var Coster-mongern, enligt hvad namnet utvisar, en fruktmänglare. Men numera äro hans affärer betydligt utvidgade, han försäljer nemligen matvaror at alla slag. Det vore en omöjlighet att observera denna böljande massa som befolkar alla gator, torg och gränder i det oändliga London, om de ej hade bestämda samlingsplatser. För att närmare studera dessa Coster-mongers seder och bruk gör man klokast uti att välja Billingsgate torget, hvarest de på bestämda dagar och tider församla sig, och hvarifrån de sedan sprida sig öfver hela staden, till vbservatorium. De åtta värderingsmän (auctioneers) som hafva sin station på detta torg, församla sig emellan kl. 4 och 5 på morgonen på en af de tre hufvudplatserna, för att öfverenskomma om qvaliteten och qvantiteten af den till försäljning bestämda fisken. KL. 5 intaga de sina bestämda platser och auktionen tager sin början. Framför hvarje loge (box) uppstaplas oerhörda massor af korgar, hvardera innehållande 3 till 4 dussin fiskar. Köparen tillåtes på intet vilkor profva varorna innan köpet afslutas. Massan af små-handlare håller sig ännu på afstånd. D: aristokratiska laxarna och forellerna bortauktioneras ej, utan försäljas under hand. När de förnämsta köparne, hän-? da under namnet regular fish-mongers, gjort sina uppköp, uppstår ett vimmel och en rörelse, så att hela torget liknar en ofantlig myrstack. Klockan slår 6, — i detta ögonblick infinna sig de egentliga Gatuhandelsmännen (costers). En mängd personer, klädda i grofva bomullsvästar uppträda nu på scenen. — Deras antal uppgår vintertiden till 3 å 4,000 och under sommaren till 2,500 å 2,800. — De uppköpa en tredjedel at den till försäljning utbjudna fisken. Man upptäcker ibland dem en lång, spenslig man med rödgul halsduk, som dagligen uppköper 15 till 20 korgar. Denna fiskmarknadens Rothschild bor i Somes-Town. Han forsäljer större delen af de uppköpta varorna till de å de flesta gatorna uppställda proviantbodarne, hvarest fisken genast tillredes, Billingsgate-marknaden företer i detta ögonblick en verklig babylonisk språkförbistring. Säljarne (salesmen) med hvita förkläden om lifvet, ställa sig upp på de framför dem stående borden, för att kunna vinna gehör bland den mumlande massan, och utbjuda med gäll röst sina varor till hugade spekulanter. Det uttryck af allvarsamt eftersinnande som man under auktioneringen varseblifver i allas ansigten, kontrasterar på ett sällsamt sätt med den bil: af allmän oreda som torget företer. (Forts.) Ur dagens krönika,