På Odeonteatern i Stockholm föreföll vid en af de senaste representationerna, då ,Ringaren i Nötre-Dame gafs ett rätt roligt uppträde i salongen. Man hade kommit till den scen, då Esmeralda ligger i fängelset, misstänkt för trolldom. MHalft vansinnig ligger hon der på halmen, då den dystre, fåordige fångvaktaren inträder. Den person, som spelade fångvaktaren, hade stökat ut sig så ytterst löjligt, att publiken skrattade af full hals. Han såg närmast ut som en gråhårig poliskonstapel, klädd efter nyaste modell, dock utan de bekanta hvita vantarne. Sedan denne herre afträdt och publiken skrattat alldeles otroligt, uppsteg en herre från en af de främsta bänkarne och adresserade sig till den vansinniga Esmeralda med följande ord: Skulle inte mamsell vilja vara så god och be den der herrn komma in igen, för han var så rolig, hvilket framkallade nya gapskratt och dånande handklappningar. gaste kostymen var en af styckets butvudpersoner — en tiggare. Kinesernas idoghet. När bomullsskörden i Kina blifvit inbergad äro, i hushållen på landet, alla, både äldre och yngre, sysselsatta med att häckla, spinna och vätva densamma. Det häraf tillverkade tyget, som är af särdeles god beskaffenhet och beräknadt att hålla i två till tre år, användes i första rummet till eget behof, och hvad som blir öfver afyttras till någon handlande i närmaste stad. Ibland tio Kineser skall man finna nio klädda i detta hemväfda tyg, som tillverkas af flera olika slag, från simplaste kattun till finaste nanking. Tillverknings