oo omgifven af en mängd masker, som applåderade den talang och säkerhet, hvarmed han utförde sin roll af en bonde, som för första gången i sitt lif vågar uppträda på en maskeradbal. XIV. Under de tio dagar Miran-Hafaz beviljat khanen, för att afskatfa hans rival, var den unge Hinduen lika orolig som en i bur instängd tiger. Såsom de flesta Österlänningar höll han alltid samvetsgrannt sitt löfte; och fast han ifrigt önskade att bli qvitt denna förbindelse, som fängslade hans verksamhet och uppratade hans blod, beslöt han likväl att ej vidtaga någon åtgärd, förrän den bestämda tiden förlupit. Då han väl en gång inlöst sitt gifna löfte, skulle han sjelf öfvertaga och leda affaren; ty han såg på sin förtrognes nedslagna mine och på hans sorgfällighet att söka undvika hvarje fråga i detta ämne, att han misslyckats i sin afsigt. — Hvad jag är dåraktig, sade Miran till sig sjelf som kunde förlita mig på ett verktyg, hvilket jag e, sjelf har valt. Derpå log han föraktfullt åt tanken på en sim pel bonde, som kunde vara nog djerf att gå i väger loch vilja tvista med honom om Ellen. — Hon kan icke älska honom, tillade han, t I hon är lika stolt som skön! Ayahn måste ha miss Ttagit sig.