Men denna tröstande tanke förkastades snart. De underrättelser, han erhållit, voro alltför omständliga, att kunna medgifva något tvifvel, han kunde ej heller misstänka Zaras trohet, ty hon hade varit hans amma lika väl som Ellens och älskade lika högt sina båda ambarn. — Hon älskar honom! utropade han om morgonen på den tionde dagen och slingrade sig som en orm på sin divan; och jag har stött ut min båt på ett haf, som icke har någon grönskande ö, eller leende strand, eller en hamn, der jag kan hoppas finna skydd; jag ser endast nakna klippor, och en tidlös sandkust, på hvilken mitt bjerta skall förlisa! Men må de akta sig för skeppsbrott! tillade han med ett bittert leende, ty jag skall icke förgås ensam ! En af hans europeiska tjenare inträdde och anmälde att öfverste Mowbray väntade i salongen. — Säg till honom att han dröjer, befallte den unge mannen vårdslöst. Tjenaren betraktade honom förvånad; ban var ej van vid ett så liknöjdt sätt att taga emot förnäma besökande. — Och skicka khanen in till mig, sade hans herre. Några minuter derefter inträdde hans förtrogne. — Jag ser, att ni misslyckats! sade Miran sarkastiskt; er finhet och list har blifvit öfvervunnen af lett barn, en bondpojke! Hädanefter skall jag icke kunna lita på någon annan än mig sjelf. (Forts.) ,