Skogsförödelsen och dess inverkan på befolkningen. (Forts. tr. N:o 19). Vi må icke glömma skogarnes moralisk: inverkan! Boningsstäderna och de dagliga sys selsättningarne gifva folket en egendomlig prå gel. Kuster, stepper, alper, fält och skogai alstra hos invånarne olika eder och brak skogens son insuper från sin barndom, genon sin nära beröring med skogens majestätisk: natur, stor naturlig kraft. De herrligaste sa. gor och myther hviskas fram i skogarne, der det för allt skönt emottagliga sinnet trifves bäst. Hvem känner ej behofvet af att då och då fly från de stora städernas förvekligande, själen nedtryckande sysselsättningar, för att åter hemta ny kraft och glädtig sinnesstämning i åskådandet af det grönskande, skogbevuxna landskapet? Hjertat klappar friare och lugnare i den ensliga skogen, det föryngras, der allt gror och knoppas, det stärkes under den höga dome, som trädens kronor hvälfva öfver våra hufvuden. Det har aldrig varit mera nödvändigt, att motarbeta den vansinniga skogsförödelsen, än i nuvarande ögonblick, då en för stark ifver att odla och håg för materiel njutning taga så raskt öfverhand. Att skogarne gifva nationerna liksom en reservfond af ursprunglig kraft och derföre är af stor socialpolitisk betydelse, har Riehl velat visa. Det är en svag detensiv, säger han, som skogarnes förespråkare tillgripa, när de af endast ekonomiska skäl fordra bibehållandet af skogarnes nuvarande omfång. De socialt-politiska skilen äro åtminstone af lika stor vigt. Huggen ned skogarne, och j splittren det historisktborgerliga samfundet. Menniskan lefver ej af brödet allena. Om man betänker till huru många ändamål skogen användes, så blir det lätt förklarligt, huru hastigt skogsförödelsen griper omkring sig i händerna på en kortsynt industri, och huru ofantliga sträckor af de tätaste skogar kunnat försvinna under loppet af några a århundraden. Vi må blott besinna hvilken mängd byggnadsvirke och ved de civiliserade staterna årligen konsumera, och huru sorgälligt skogsskötseln måste uppträda, för att ; RR RR EEE