Göteborgsposten – 25 januari 1860, sida 1

—— AQ — Ni förlorar de dyrbaraste ögonblicken af ert i lif, sade fremligen, med att följa ett fantom, hvilket endast skall aflägsna er från den väg, som ni bör då. Emellan detta fantom och er gapar cen oöfverstiglig afgrund: grafven. Hvarföre vill ni ej resa till er far? Pligten, intresset och den sonliga tillgifvenheten kallar er till Indien. — Intresset, det är möjligt, svarade den unge mannen förvånad, ty han begrep ej, huru en fremling kunde vara så väl underrättad om hans förhållanden; intresset kanske, men hvarken pligten eller tillgifvenheten. — Hvarföre icke? — Derföre att den far, om hvilken ni talar, glömt den pligt och tillgifvenhet, som han är skyldig mig. I de instruktioner han sändt sin agent, skönjer jag misstankarne hos en person, som fruktar att hans verktyg skall söka undslippa honom, men ej det förtroende, som bör råda mellan far och son. Han har dessutom aldrig älskat mig! — Hvarföre tror ni det? frågade den hemlighetsfulle fremlingen öfverraskad. — Af hans långvariga och grymma tystnad och derföre att just de ord saknas, som äro så dyrbara för hjertat. Hans bref är lika kallt som han sjelf. — Döm ej alltför strängt, inföll masken efter en stunds tystnad. Hans hjerta klappar kanske varmare för er, än ni tror. Till saken! jag vill ej fördölja för er, att det isynnerhet är för att rädda er från