Göteborgsposten – 24 januari 1860, sida 2

— Rörande mig? Sir James ringde tvenne gånger, herr Snapgul inträdde efter ett par minuter. Allt öfvermod hade försvunnit från hans pergamentsansigte. — Snap, sade hans patron. Han kallade honom alltid Snap af samma skäl som han brukade förkorta en mängd ord, då han skref, för att hushålla med tiden. Snap, Allexanders sista bref! Den gamle kontoristen hade troligen anat hvad hans herre kunde ha att säga, och tagit brefvet med sig. : Ah, ja — som jag nämnde, unge man, återtog bankiren efter att ha genomögnat detsamma, här äro vissa instruktioner rörande er. De femhundra livres äro för er ekipering och er resa . .. Låt se, skeppet Lady Hastingst går till segels om åtta dagar. — Jag upprepar ännu en gång, min herre, af bröt Henry, att jag ej har lust att resa till Indien. — Då kan jag icke gifva er några penningar: utbrast sir James, synbarligen mera törargad öfvej detta beslut, än han tycktes kunna behöfva vara. — Jag begär icke heller några penningar, si James, återtog Henry, djupt sårad af den brist på förtroende och tillgifvenhet, som uppenbarade sig denna hans fars försigtighet. Orsaken, hvarföre ja infunnit mig här hos er, är för att kunna erhålla nå gra närmare underrättelser om min far.