Göteborgsposten – 24 januari 1860, sida 2

— Jag vet ingenting om honom, sade bankiren kallt. Alexander Brothers äro hans kommissionärer. — Kan ni icke gifva mig hans adress? — Nej; allt hvad jag kan göra är att åtaga mig vidare befordrandet at de bref, som ni skulle vilja skicka till Indien; men jag vill räda er att noga öfvertänka saken, innan ni fattar ett atgörande beslut. Indien är ett land, som kan passa för en sådan kraftig ung man som ni. Min far reste dit vid sexton års ålder, och bade då han kom fram, inte mer än enda guint på fickan; han kom tillbaka med temhundra tusen livres sterling. Min far följde i hans spår och kompletterade millionen. Det var inte mycket, skall ni kanske anmärka, men tiderna voro svåra. Jag for sjelf dit vid tretio års ålder . . . och ni ser här resultatet. : Den belåtna mine, hvarmed han uttalade dessa ord, skulle vid hvarje annat tillfälle ha framkallat ett leende; men vår hjelte var alltför mycket nedslagen öfver utgången af sitt besök, att kunna le. — Helt visst har ni förtjent er lycka, sir James, sade han; men alla ha inte er kraft och ihärdighet. Hvad mig beträffar, är mitt beslut fattadt, jag stannar qvar i England; men jag skall begagna mig af ert välvilliga anbud och skrifva till min far. Godmorgon, sir James! (Forts.)