Göteborgsposten – 24 januari 1860, sida 1

Jdränker dermed hastigt den kyliga, för solen uttorkande strålar skyddåde marken. På dett Isätt göra -kogarne jorden fruktbar, befordr: bildandet af källor och bäckar samt under hålla rundtomkring sig den vatten behöfvand vegetationen; — de möjliggöra åkerbruks I skötseln. Skogarne, som mäktigt inverka på vär mefördelningen, utöfva jemväl inflytande pi nederbörden. Tillintetgöra viskogarne, si ger Dove, så tillintetgöra vi äfven jordens naturliga förrättningar, ty den öfver den he ta sandytan genomskinliga vattenångan, som öfver den kyliga skogen förtätas till nioln skall öfver det uthuggna stället behålla sir genomskinlighet och utan att öfvergå till regn droppar. Vi skola derigenom tillintetgöra den vexling, som skiljer sommarn från vintern. — Markens beskaffenhet spelar en våäsendtlig roll vid vår nederbörd. Jordens inverkan på den öfver henne befintliga luftkretsen förändras med hennes egen förändrade beskaffenhet och man kan såga att landets innevånare härmedelst hafva inflytande på detsammas klimat. Herren fråntager dem regnet, som orätt handtera sina skogar. Boningsplatserna ha städse blifvit mindre sunda och fruktbara, der den förhärjande yxan beröfvat marken sin skog. Åkerbruksväxterna, som intaga den fordna skogens plats, kunna aldrig öfvertaga det täta löfverkets roll, genom hvilken skogens träd rena atmosferen och skydda marken. Man kan lätt göra sig en föreställning om huru mycket hela bladmassan i en skog utdunstar, när man betänker att, enlig Hales, bladen på en enda solros af 3 , fots höjd bilda en luften renande yta af 40 qvadratfot. Och huru mycket långsammare, än genom de låga växterna på en äng, kommer ej det nedfallande regnet till marken i en skog, der hvarje gren, hvarje qvist, hvarje blad uppehåller dropparne och endast så småningom släpper dem igenom. Om en skog, en park eller tätt beväxta promenadanläggningar omgifva en stad, så lyta under de varma sommardagarne de at dem afkylda tjockare luftlagren från alla sidor till de af solstrålarne uppvärmda gatorna och allmänna platserna, från hvilka den varma luften höjer sig uppåt, för att derfrån dela sig åt alla håll. Under de kyliga nätterna är förhållandet omvändt. Man plan.erar derföre icke träden på gatorna i stora städer, utan på de stora fria platserna och rundtomkring staden, der de kunna verka såsom ventilatorer, medan de deremot på gatorra skulle hindra luftvexlingen och i husen unlerhålla en för helsotillståndet menlig kyla och fuktighet. Statistiken har under sista tiden gifvit ;ss läror, hvilka vi böra följa. Om i de stoa städerna årligen dör en person af tjugofya, men på landet blott en af fyrtio, så måste i söka orsaken till detta för städerna högst