Göteborgsposten – 23 januari 1860, sida 3

ska mycket af vår religion. Slutligen kommo vi till en vacker salong, inredd efter europeiskt bruk, hvarest stod en armstol, en present af drottning Victoria. Då vi inträdde, presenterade han oss för drottningen. — Hon var klädd i en lång mantel, med en långshal kastad öfver den högra axeln. Hon sertemligen bra ut och är omkring 40 år gammal. Konungen föreställde äfven drottningens trenne barn och en mängd fruntimmer med omkring 30 barn; derefter bad han oss sitta ned och bjöd oss fikon ur guldkorgar. Derpå öppnade han en likörlåda och slog curacao glas, räckte oss ett hvardera och behöll ett sjelf. Härpå föreslog han en skål för den katolska religionen och Jesus Kristus, verldens frälsare. Konungen, som hela tiden uttryckte sig på engelska språket, talade om Monsigaeur Pallegois som han kallade, My friend, om drottning Vic:oria och om åtskilliga namnkunnige engelsm : han talade äfven om påfven och tl oss komma och se på ett porträtt sem kan hade at honom, och som hängde i en liten vacker budoir. Hvart konungen gick, följdes han af en ung flicka, som hörde till hans qvinliga lifvakt och som bar på axeln en sabel. När konungen stannade, föll hon på knä bredvid honom. Sedermera fördes vi af konungen till hans bibliotek. Han klagade öfver att mal hade nästan förstört alla hans böcker. När vi återvände till drottningens salong, funno vi bordet fullt med kötträtter och pastejer. Vid måltidens slut öfverräckte konungen till hvardera en liten bakelse och tog sjelf en dylik. Han förklarade för oss huru stort nöje det varit för honom att se franska nunnor vid sitt bord. Hans majestät talade ganska korrekt engelska, men uttalade orden med en viss svårighet. Under hela denna ceremoni lekte barnen omkring oss med stor munterhet och smekte oss med mycken vänlighet. Då vi togo afsked, sträckte de ut sina små händer och ropade: good bye! de enda engelska ord de kände. Nu togo vi afsked af hans majestät och återvände till vår boning, då inom kort några slafvar kommo och öfverlemnade oss de fikon som varit serverade på det kongliga bordet. Följande dagen besvarade vi prinsens besök och blefvo emottagna med vida mindre etikett än i det kongliga palatset. Prinsens hus utgjorde det mest besynnerliga museum; i rummen stodo europeiska, iamesiska och kinesiska saker i den fullkomligaste oreda; sadlar, hattar, af alla möjliga fasoner, chronometrar, böcker, lampor, guldoch silfvervaser, klädesoch hårborstar samt korgar, fulla af dyrbara stenar, lågo strödda pele-måle på och under möblerna. — Då vi togo afsked af prinsen, bad han oss att vi skulle låta det blifva bekant i Frankrike huru väl vi blifvit emottagna, hvilket jag äfven lofvade.