morgon skola förelägga konungen sitt program sfver den nya författningen. Äfven i Frankrike inse opartiska politici, att en nydanad, fransysk vasallstat — vare sig under en Napoleonid, Leuchtenberg eller Savoyer — jemväl skall åsamka Frankrike tlera faror, än fördelar. — Cavour uppträder ånyo på verldsteatern i ett ögonblick, då stort ansvar drabbar denledande ministern som gör sig skyldig till ett för mycket eller för litet. I Legationerna råder en mycket liflig rörelse och i Rom omvexla med hvarje ögonblick fruktan och hopp, såväl bland de styrande som de styrde. Spänningen är ej mindre i konungariket De båda Sicilierna. Italienarne se i Cavour den ende statsman, som eger nog menniskokännedom, blick, mod och beslutsamhet, för att kunna fullända det i konferensen mellan de båda kejsarne afbrutna verket; må han åfvenledes inlägga oegennytta, redlighet och försonlighet i den stora uppgift han lägger på sina skuldror, ty ärligheten varar längst! Den sardinska krigsministern har kallat under fanan alla förut i österrikisk tjenst varande Lombarder vid artilleriet, pionierkorpsen och flottan, af 1834 års klass. — Magistraten i Piacenza har hos regeringen anhållit, att den stora fästningsklockan, som väger 4,500 kilogrammer, måtte skickas till styckgjuteriet, för att der omgjutas till kanoner. — Det bekräftas, att den piemontesiska regeringen protesterat mot värfvandet af fremlingar för påfliga armeen; men den påfliga styrelsen skall dock ej vara hugad, att fästa afseende vid denna protest. Föröfrigt formäles, att dessa värfningar utsträcka sig till alla provinserna i kejsardömet. Regeringen synes dock vilja låta påskina, att saken är en helt. och hållet enskild affär. Hvad angår kostnaderna, så bestridas de genom insamlingar. Enskilda medlemmar af den kejserliga familjen, serskildt kejsar Ferdinand och kejsarinnan Maria Anna, hafva dertill anvisat betydande summor. i Det heter nu från Italien, att det provisoriska! tillståndet derstädes ej kan fortvara längre; allt fordrar ett bestämdt afgörande: den lätt begripliga otåligheten hos befolkninen hotar att sönderslita tyglarne. Från Rom Belegraferas d. 14 Januari att en ny depesch från franska, regeringen inlupit till romerska curian, tillföljd hvaraf en kardinalkonklav egt rum. — Senare underrättelser förmäla dock, att Cavours utnämnande gifvit en mäktigare ,Schwung åt nationalitetskänslan och att anslutningen till Sardinien nu eger alla möjliga utsigter för sig att kunna bringas till verkställighet, isynnerhet då den understödes af sådane män som RKicasoli, Fanti och Farini — och framförallt Garibaldi. Kejsar Napoleons bref till statsministern Fould har naturligtvis allmänt väckt uppseende, och i England har det emottagits med den största glädje. Times, den allmänna opinionens organ, säger bland annat härom: Fransmännens kejsare har i sanning öfverträffat sig sjelf, och af alla de steg han tagit under sin märkvärdiga lefnad är detta på samma gång det sällsammaste och mest berömvärda. Ludvig Napoleon är icke någon vanlig man, han har aldrig visat det tydligare än just nu. Med glädje erkänna vi, att Fransmännens kejsare i detta sitt förslag gifvit England och Europa den bästa borgen för fredens varaktighet. Här hafva vi en ide, för hvilken det skulle löna sig att strida, men icke en ofruktbar eller ensidig ide, utan en alstringsrik och kosmopolitisk id, hvilken säkerligen skall verka mycket godt. — I sammanhang med dessa planer till en social revolution stå vissa underrättelser, hvilka med säkerhet häntyda på hans allvarliga uppsåt. — En af kejsaren nedsatt kommission är sysselsatt med att pröfva den plan, enligt hvilken en stor handelshamn med dockor och förrådsmagasiner, såsom i Liverpool, skall anläggas i S:t Nazaire vid Loires utlopp, hvilken hamn sålunda blir ändpunkten för Orleansjernvägen och utgångspunkten för de transatlantiska paketbåtarne. — Frankrike skall med 18 å 20 proc. nedsätta tullen på en del engelska varor. — Man talar om tillsättandet af ett utskott, som skall ställas under prins Napoleons auspicier och hafva till uppgift, att med alla till buds stående medel på frihandelns grundvalar befordra närmandet mellan England och Frankrike. — Under det siö