Göteborgsposten – 23 januari 1860, sida 1

— Arma barn! mumlade pastorn, då han blifvi ensam; arma barn! detta förklarade allt. De är värda medlidande. Sir William och jag äro de enda som man bör förebrå; vi hade bort förutse denns kärlek! En stund derefter tog kyrkoherden hatt och käpt och gick ut, utan att ens säga till om middagen ett så ovanligt fall, att det ännu ytterligare bekräftade mistress Pages misstankar. XII. Ellen de Vere afvaktade oroligt sin räddares besök. Utan att riktigt veta hvarför, fruktade hon dock, att det indiska brefvet skulle innehålla någon för heunes unge vän ledsam underrättelse. Qvinnan eger en medfödå lätthet att ana det onda, som kan hota dem, för hvilka hon intresserar sig. Zara spionerade sorgfällist på Ellen. Hon visste Joes ankomst och tjenstefolkets gissningar om hvad han kunde ha att framföra. Ellen kunde ej dölja den oro, som bemäktigade sig henne, inför sin ammas blickar, hvilka varit vana vid att ända ifrån barndomen i hennes ansigte läsa allt hvad som rörda sig inom henne; och Zara blef ännu mera än någonsin öfvertygad om att de båda unga älskade hvarandra