Göteborgsposten – 21 januari 1860, sida 3

MENER mf TOTEEIIIE TR SY IL IBEVEC 25 IUvU Bankoutskottets berättelse och beslöt genom votering, med 27 röster mot 24, att meddela fullmäktige decharge. Vid föredragning af den uti förra plenum bordlagda fråga om svars afgifvande å den adress, som ifrån Nocietå nazionale italiana till ståndet ankommit, beslöts, på framställning af hr Trägårdh, att något svar scke skulle afgifvas. Bondeständet. Den diskussion, som i dagens plenum förekom i fråga om herr W. F. Dalmans motion om en underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, det Kongl. Maj:t måtte i nåder lemna Rikets Stånder tilltälle att yttra sig i anledning af norska storthingets beslut om ståthållare-embetets upphäfvande, öppnades af Nils Olsson från Malmöhus län, hvilken uti ett skriftligt anförande påyrkade motionens läggande till handlingarne, samt att ståndet ville för sin del erkänna Norriges rätt att i denna fråga utan Sveriges inblandande bestämma om sin egen inre styrelse; och motiverade talaren denna åsigt jemväl dermed, att ståndet, för icke så länge sedan, då det gällde frågan om Sverige skulle å den Europeiska kongressen i sin mån verka för den princip i folkrätten, att hvart och ett folk skulle ega rätt att sjelft bestämma öfver sina inre förhållanden, såsom det hofdes fria odalmän reste sig såsom en man, för att biträda en sådan åsigt. Jonas Andersson från Östergötlands län ansåg väl en undersökning af de unionella förhållanden emellan Sverige och Norrige till förekommande af framtida tvister och vinnande af samdrägt vara erforderlig, men var öfvertygad det Kongl. Maj:t nog skulle tillse att ömsesidiga rättigheter och skyldigheter respekterades, hvadan talaren icke ville lemna motioren annan rekommendation till utskottet, än att detta skulle anmodas att efter sig företeende omständigheter behandla frågan, som utan en föregående utskottsbehandling icke torde böra afgöras. Nils Larsson från Jemtland förklarade sig icke vilja afstå från det honom genom motionens kommunicerande med ståndet lemnade tillfälle att i ett så vigtigt ärende framhålla sina åsigter, samt uppläste derefter ett utförligt och intressant skriftligt anförande, deri han sökte ådagalägga Sveriges Ständers obefogenhet att inblanda sig uti Norriges inre förhållanden samt påyrkade motionens läggande till handiingarne utan annan åtgärd. En stor del af ståndets ledamöter, hvaribland Rosenberg, Sköldberg, Hultman, Almqvist, Lindström, Myrin, Svensen, Olof Persson från Gefleborgs och Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs län hördes instämma. Mengel från Upsala län önskade visserligen att norrmännen sjelfve skulle få arrangera den angelägenhet, som nu vore i fråga, eller om ståthållareskapet, hvars innehafvande af svensk eller norrman skulle vara obehagligare än direktörsplatsen vid K. M:s Spektakler, men han ansåg dock, att frågan i dess närvarande oklara skick borde hållas öppen, intilldess vi kunde få denna, så väl som flera andra unionella angelägenheter och förhållanden pröfvade af en unionskommite, som, i olikhet med Sveriges Ständer ensamt, vore ojäfvig att handhafva ärendet. Motionen borde remitteras till Ekonomiutskottet för att för det närvarande behandlas i sammanhang med grefve Anckarsvärds motion. Anders Ersson från Elfsborgs, Erik Ersson från Gefleborgs, Nils Pettersson från Kalmar och Anders Jansson från Wermlands län hyllade de af Mengel uttalade åsigter. I samma syfte som Mengel yttrade sig dessutom Bjerkander från Skaraborgs län och Lundahl från samma län; hvaremot Per Nilsson och Ola Jönsson från Malmöhus, Sven Heurlin från Kronobergs, Hedström trån W estmanlands, Falk från Skaraborgs, Rosenberg från Christianstads, Olaus Eriksson från Göteborgs samt Johannes Andersson från Skaraborgs län, samtlige yttrade sig i öfverensstämmelse med den mening Nils Larsson förfäktat. Vice talmannen Ola Svensson beklagade de anledningar till missnöje, som förefunnes emellan 2:ne brödrafolk, ansåg frågan invecklad och ville derför afbida utskottets utlåtande i ämnet. Sedan Uhr från Nerikes län hemställt