Göteborgsposten – 21 januari 1860, sida 2

—— ee —— Lt — LL redlig man han än är, gifvit er en uppfostran, som står så vida öfver hans egen? Den unge mannen träffades djupt af denna anmärkning, som gaf honom så mycket att tänka på. Kyrkoherden återtog: — Är ni säker om, att denna begäran, att ni måtte resa till Indien, verkligen kommer från er far. — Jag skulle kunna svära derpå! utbrast hans lärjunge. Jag har aldrig sett mer än ett enda bref från honom, det, hvari han anförtrodde mig åt sin brors omvårdnad. Jag har flera gånger läst igenom det; det finnes icke ett ord, ej en bokstaf, som icke står med outplånliga drag inpregladt i nitt minne. Hvilken annan skulle dessutom ha något intresse af mig? Pastorn teg. — Det är sannt, sade han slutligen med tankfull mine. Men likväl, jag förstår ingenting af allt detta . . . Ni känner er fars anbud, tillade han; Harry, hör nu mina. Jag behöfver ej säga er att jag är rik och barnlös. Hvad afkastning, mitt pastorat gifver, är mig fullkomligt likgiltigt. Ni eger egen skaper, som skulle utgöra en prydnad för kyrkan el ler hvilken annan bana som helst, som ni skulle vil ja välja. Hvad säger ni om planen att resa till Ox ford? När tid blir, skall jag skatta mig lycklig a att kunna frånträda min befattning och afstå min: inkomster till förmån för er. — Hvad säger ni, utbrast den unge mannen, öf