Göteborgsposten – 21 januari 1860, sida 1

Skymningsprat. — Det mest karakteristiska draget för ett nytt år, är artighet. Hela verlden är idel artighet: hvarje annan tanke och känsla har måst maka åt sig för att lemna rum åt dessa i eleganta kartonger instufvade sötsaker. Hvar man framgår hagla dessa outtömliga bonsbons: jag har den äran . .. lycka och framgång .. . helsa och glädje . .. godt nytt år ... Man har icke tid att sjelf på vederbörligt ställe utbedja sig någon välsignelse, man måste lyckönska andra. Det är ens pligt som bildad menniska, det är comme il faut. Sedan denna mundtliga lyckönskningsfeber, hvilken ursprungligen var ett sundt, normalt tillstånd. ändtligen börjat lägga sig och kommit till god-fortsättnings-stadiet, inträder en ny artighetsperiod, hvil ken karakteriseras af sin skrifklåda. Likt Egyptens gräshoppor födas milliontals små biljetter, små fjärilungar, hvilka nedslå öfver allt, hungriga och allt förtärande. Naturforskare hafva allt hittills ej lyckats att inpassa dessa i något vetenskapligt system, ej ens gifva dem ett namn. Jag har dack något studerat deras karakter och funnit att arten måste vara ett sorts mal, en bokmal, hvilken lämpligast skulle