Göteborgsposten – 20 januari 1860, sida 2

— Hvarföre det? — Hvarföre? derföre att vi uppväxt som poj: kar tillsammans och du alltid varit god emot mig Således, om du reser utrikes, så följer jag naturligtvis med. -— Du? — Javisst; ha vi inte alltid jagat vildänder tillsammans och båda laggt ut våra snaror för kaniner och harar? Hvad har jag väl här att göra, rär du reser? :Du glömmer Susanna, Joe. Detta var namnet på en vacker flicka i granngården, vid hvilken den stackars gossen var närmare fästad. — Nej, jag glömmer henne icke, genmälte Joe Beans med beslutsam mine. Susanna skall nog vänta tills vi komma tillbaka. — Om jag lemnar England, utropade vår hjelte rörd af hans trohet, skall du åtfölja mig. — Gif mig din hand till pant derpå. Henry räckte honom handen, och bonddrängen tryckte den så hårdt att fingrarne en lång stund hängde tillsammans. Ett par minuter derefter, gallopperade föremålet för så mycken omvårdnad och trohet på vägen, som förde till prestgården. XL Den värde pastorn satt just vid sitt frukostbord,