göra något annat än upprätthålla det system, hvarigenom de hade uträttat så underbara ting. Under det att segrarne räsonnerade så, tänkte man annorlunda i det besegrade Frankrike. Dess storartade militära organisation hade krossats och endast ruiner af det mäktiga machineri, som hade kommit Europa att darra så ofta, återstodo. Åfven under vanliga omständigheter hade det varit svårt att återvända till det fordna, men här voro vissa egendomliga politiska förhållanden, som icke endast hindrade detta utan förde i en fullkomligt motsatt rigtning. Det var icke blott de kejserlige legionerna utan äfven kejsardömet sjelf, som förstördes genom slaget vid Waterloo; och den derpå följande restaurationen återkom med en känsla af hat och hämnd mot allt som stod i förbindelse med kejsardömet och revolutionen. Så stark var denna känsla att, hade det varit möjligt, skulle sjelfva namnen och allt annat som påminde om dem, ha bannlysts från Frankrike. Liksom sultan Mahmud, efter att ha utrotat janitscharerna, lät utskrapa på grafstenarne den turban, som utmärkte dessa förhatade praetosianer, så voro de som herrskade då i Frankrike beredvilliga att göra allt, som kunde utplåna de 25 nästföregående åren. Kesultatet af denna sinnesstämning var en fullkomlig reorganisation af den franska armåeen. Alla bonapartistiska elementer blefvo omsorgsfullt aflägsnade från densamma, och man bemödade sig på allt sätt att slita traditionens tråd. Det var en hård kamp, men då småningom de gamla drogo sig tillbaka och nya män trädde i deras ställe, så blef denna plan utförd inom ett decennium. Lyckligtvis för den franska armåen funnos i dess från den revolutionära epoken härstammande organisation några principer, som voro så djupt rotade att den allrådande. reaktionen, ehuru understödd af den utländska ockupationen, icke vågade att antasta dem. Många stycken af den militära organisation och administration, som hade den förste Napoleons skapande snille att tacka för sin tillvaro, voro dessutom så ändamålsenliga och öfverensstämmande med franska folkets ider att de bibehöllos i hvad som var väsendtligt, modifierades i detaljer och endast undergingo sådana förändringar som voro förbättringar. De män, som skulle arrangera detta, voro till största delen de af den store härförarens generaler, som hade slutit sig till den nya dynastien; de bemödade sig nu att förena sin egen erfarenhet i militära angelägenheter med den nya tingens ordning, som inträdt i Frankrike. Följden af allt detta var, att då nästan alla andra nationer i Europa endast voro sysselsatta med att bibehålla de gamla traditionerna, så ombildade Frankrike det rapoleonska systemet och förbättrade det, samt bragte det i harmoni med den närvarande situationen. (Forts). PE ARNE AA BREES ENE EVEREST REA EAA