Riksdagen. Plenum d. 7 Jan. Bondestandet. Vid föredragning af all männa besvärsoch ekonomiutskottets betän kande n:r 8, innehållande uttskottets afstyr kande af väckt motion, angående kronofogde tjensternas afskaffande, uppstod en stund: diskussion, som öppnades af Svensen med et skriftligt anförande, deri han förklarade ut skottet ej tillfyllestgörande hafva utredt frå gan, samt att han hört både kronofogdar och länsmän anse förändringen nyttig. För betänkandets ogillande och läggan. de till handiingarna samt motionens framgång, talade dessutom Nils Svensson från Skåne och Paul Andersson från Jemtland, hufvudsakligen på grund af den minskning i kostnad och besvär, som för folket skulle blifva en följd af kronofogdegöromålens öfverflyttande på länsmännen. Rosenberg yttrade, att han väl af sina kommittenter blifvit anmodad att föreslå kronotogdetjensternas borttagande, men att han funnit saken hafva föga utsigt till framgång och att det derföre vore bäst låta den hvila till dess ny kommunallag kunde blifva antagen; i samma syftning talade Anders Eriksson från Elfsborgs län. Mengel förklarade, att han ansåg det blifva svårt att få tillräckligt antal länsmän, nog pålitlige att kronans uppbörd kunde dem anförtros, och att man, för att få sådana, behöfde så mycket förhöja lönerna, att besparingen för staten blefve ingen. For bifall till betänkandet talade derjemte vice talmannen Ola Svensson, Nils Svensson från Blekinge, Ostman, Nyqvist, Måns Månsson från Kalmar län, Olof Nilsson från Westerbottens län och A. W. Uhr; och blef derefter betänkandet af ståndet bifallet. Härefter föredrogos de å ståndets bord hvilande kongl. propositioner och skrifvelser: Vid nr I, angående förnyad författning om utskrifningssättet och inråttningen af allmänna beväringsmanskapet, fick vice talmannen Ola Svensson ordet och förklarade, att mycken oro rådde i landet, till följd af farhågan, att de tvååriga vapenöfningar för beväringsmanskapet, som sistlidne riksdag för le närmaste åren bestämdes, äfven för framiden skola komma att fortfara, och att man, vid betraktande af den arbetskraft, som under len dyrbaraste tiden ginge förlorad, icke kunle finna folkets anspråk obilliga att åter få iden inskränkt. Då talaren icke hunnit taga sännedom af alla detaljerna af den kongl. ;ropositionen, inskränkte han sig till anhållan, ut alla de inom ståndet i denna fråga väckta notioner måtte af utskottet till pröfning föreagas i sammanhang med den kongl. propoitionen. Häruti instämde alla ståndets närvarande edamöter. Heurlin förklarade detta enhälliga instämFA CA nn