Skizzer från Australien. (Forts. fr. N:o 9). Spelpassionen hos infödingarne yttrar sig nu i kapplöpningsvad. I fjor egde en sådan kapplöpning rum mellan en häst från Melbourne och en från Sidney. Tusendetals menniskor strömmade från Sidney till Victoria, för att öfvervara tåflingen, och dagbladen skickadn egna korrespondenter dit, så att Venus och Alice Hawthorn gingo från mun till mun genom hela kolonien. Hvarje liten bebodd fläck har sin kapplöpningsbana. Långt in i landet träffade jag cn gång på en buffeldrifvare, som satt under sin vagn och uppgjorde sitt kapplöpningskonto. Lasten uppslår sina bopålar i alla stora städer; men hon är ingenstädes så långt drifven och feberartad som i södern. En rik hotelvärd, som gjorde oss gällskap på resan till England, brukade berömma sig af, att han tog sina 40 konjackar om dagen! Den sorgligaste syn jag någonsin varit vittne till, var den mängd unga män af god familj och bildning, som blifvit drimkare sedan de kommit till kolonien, och, efter att hafva sjunkit steg för steg ned i utsväfningarnes dy, slutligen föllo ned i den hemska förtviflans djupaste afgrund. Denna drinkarelusta förstör en stor del af befolkningen. Man kan icke företaga sig det ringaste, utan att först inhändiga sin konjack. Köpmännen hafva flaskan oredvid sig på pulpeten och det första man rågar hvarandra, är: hvad vill ni dricka? Men låt oss vända bladet och utkasta en