Göteborgsposten – 18 januari 1860, sida 2

bankiren nu lade på bordet; derpå tog han sig friheten sätta den värde bankirens förbindlighet på prof med att bedja honom såsom vittne närvara vid öfverste Mowbrays underskrift. Bankiren samtyckte naturligtvis dertill. Sedan Miran dolt skriften under ett pappersark, bad han med sin mildaste stämma öfversten underteckna. Hans ord voro artiga och förbindliga, men den blick, som åtföljde dem, var en sträng befallning. Spelaren såg, det ingen utväg fanns att slippa undan; han var fullkomligt fångad i den indiske prinsens garn. Med starkt våld på sig sjelf, skref han sitt namn och bortkastade derpå vredgad pennan. Bankiren bekräftade den egna underskriften Miran hade vunnit en fullständig seger. Han inlade dokumentet omsorgsfullt i ett omslag, förseglade detta och lemnade det åt herr Coutts, med begäran att han skulle betrakta det såsom ett dyrbart anförtrodt gods, försigtigt tilläggande, att han ej finge öfverlemna det åt någon annan än honom sjelf, men aldrig på någon skriftlig ordre, hvem som än måtte afgifva den. Bankiren bugade sig till tecken af att han fullkomligt förstått, och man styrde nu sina steg till matsalen, der de öfriga gästerna väntade. i (Forts.)